Konsert x 4
Från Brandenburgkonsert till concerto grosso
Händel – J. S. Bach – Telemann
Marcin Świątkiewicz, cembalo och ledning
Anthony Marini, violin och ledning
Pauliina Fred, traversflöjt och blockflöjt
Sunniva Fagerlund, blockflöjt
Finländska barockorkestern
Anthony Marini, programplanering
För barockens kompositörer innebar konserten en mindre rigid struktur än för deras kolleger under klassicismen. Corelli befäste alternerandet mellan concertino-ensemblen och orkestern och Vivaldi ritornelloformen som bygger på repetition, men mästarna hade sina egna synvinklar. Klassikerna av Bach, Händel och Telemann som vi nu får höra målar upp en tydlig bild av sina upphovsmäns personligheter.
Konsertens solister är Anthony Marini, Pauliina Fred, Sunniva Fagerlund och polacken Marcin Świątkiewicz. Musiker ur FiBO uppträdde tillsammans med den uppskattade polska cembalisten under hösten på Helsinki Early Music Festival samt i Norge och Polen.
Händel komponerade 12 concerto grosson op. 6 i september och oktober 1739 medan han arbetade vid teatern Lincoln Inn Fields. Trots den intensiva arbetstakten var det ett viktigt projekt. Händel förberedde den här gången materialet till konserterna i Corellis stil noggrant för förläggaren John Walsh. De tidigare sex konserterna (op. 3) hade Walsh sammanställt på egen hand. I den femte konserten i op. 6 är alternerandet mellan concertinon och orkestern inte speciellt viktigt. Händel orkestrerar de typiska elementen finurligt och avslutar verket med en menuett i variationsform.
I bakgrunden till Bachs kraftiga och jäktade cembalokonsert i d-moll (BWV 1052) finns två kantater. De första satserna bygger på kantaten Wir müssen durch viele Trübsal, som behandlar Jesu avsked och som innehåller ett ståtligt orgelobligato. Den tredje satsen är i sin tur hämtad ur kantaten Ich habe mein Zuversicht. Den finner trygghet mitt i världens oro. De älskade Brandenburgkonserterna ger ett unikt perspektiv på concerto grosson. I den fjärde konserten (BWV 1049) är solisterna två blockflöjter och violin, vilket ger den en minnesvärd klangfärg. I början av sin karriär var Telemann inte intresserad av konserter, men han fann senare sitt förhållningssätt till genren. I konserten för blockflöjt och traverso (TWV 52:e1) betonas dialogen och överraskningsmomenten. Den långsamma satsen är intim nattmusik, ackompanjerad av pizzicaton, och som avslutning hör vi ett vilt polonäs-rondo.
Längd: 1 tim 45 min (inkl. paus)
FiBO:s konstnärliga planerare Anthony Marini håller ett inledningsanförande om konsertens tema i Riddarhuset den 4.2 kl. 17–17.30.