Riddarhuset 400 år: En saga

OM PROGRAMMET

Irma Niskanen, programplanering

Firandet av 400-årsjubileet av institutionen bakom Riddarhuset fortsätter, då vi går vidare från festkonserten i maj och musiken från 1600- och 1700-talen till 1800-talet, århundradet då Riddarhuset byggdes. Riddarhuset i Sverige grundades år 1626, dvs. för 400 års sedan. I samband med ryska tiden blev det aktuellt att grunda ett Riddarhus i Finland, och det nygotiska Riddarhuset stod klart år 1862.

Vad spelade man i finländska konsertsalar innan Sibelius? Av de många finländska tonsättarna är den mest kända både under sin samtid och idag Bernhard Henrik Crusell, Nystads stora son. I storfurstendömet hörde man naturligtvis även den centraleuropeiska repertoaren. En fascinerande raritet i FiBOs konsertprogram är rekonstruktionen av den tidiga septettversionen av den unge Jean Sibelius En saga.

Den tyske cellovirtuosen Bernhard Romberg (1767–1841) turnerade runt om i Europa ända till ryska kejsardömet. Hans symfonier spelades även i Helsingfors vid Akademiska musiksällskapets konserter. Rombergs Divertimento över en finsk melodi (1817) är ymnig musik från gränslandet mellan klassicismen och romantiken.

Crusell (1775–1838) utförde sitt viktigaste livsverk i Stockholm, men ännu på gamla dagar bekände han sig som finländare i ett brev till Johan Ludvig Runeberg. Crusell finslipade sitt klarinettkunnande under ledning av internationella toppnamn i Berlin och Paris. Under sina resor träffade han Meyerbeer, Weber och Mendelssohn, och han spelade i Kungliga hovkapellet i Stockholm ännu när Fredrik Pacius inledde sin karriär som violinist i orkestern. Klarinettkvartett op. 2 (1812) är den tidigaste av kompositörens klarinettkvartetter.

Sibelius (1865–1957) En saga företräder kompositörens tidiga symbolistiska period. Sibelius började komponera kammarmusikverket år 1891 i Wien. I slutet av år 1892 fick musiken orkesterdräkt, och utgående från orkesterversionen har den amerikanske klarinettisten Gregory Barrett rekonstruerat septettversionen av verket. Sibelius beskrev det mystiskt förtjusande verket som utan och innan finskt.

Längd: 1 tim 45 min (inkl. paus)

Musikjournalisten Risto Nordell håller en introduktion till konserten i Riddarhuset klockan 18–18.30.

Rundvandringen Väggarnas budskap i Kronohagen
Riddarhusets jubileumsår till ära har de som vill möjlighet att innan konserten bekanta sig med Kronohagen under ledning av stadsguiden och fackförfattaren Juhani Styrman. Rundvandringen som är en inledning till musiken startar klockan 17 framför Riddarhuset och undersöker likheter mellan arkitektur och musik och samtidigt stadsdelens små detaljer, som är en del av arkitekturens melodi och harmoni.

Stadsvandringen Väggarnas budskap tar ungefär 50 minuter. Rutten är hinderfri. Guidningen är på finska.

För de som har köpt en konsertbiljett är rundvandringen gratis, för övriga kostar den 15 euro. Det finns ett begränsat antal platser. Bindande anmälningar här. Av de som uteblir utan avbokning fakturerar vi 15 euro.

PROGRAMBLADTEXT

Redan under 1800-talet spred sig Helsingfors konsertliv till flera olika salar. Först i slutet av 1800-talet kom Helsingfors universitets solennitetssal att få företräde framför salar som Societetshuset, Brunnshuset som underhöll badare samt teatrar. Solennitetssalen blev även vaggan för Sibelius betydande uruppföranden. Riddarhuset, som stod klart år 1862, fungerade även det ända från början sporadiskt som konsertlokal.

I den europeiska konsertkulturen kan storfurstendömet Finland inte helt och hållet ses som ett efterblivet område. Helsingfors besöktes av förvånansvärt många av sin tids stjärnmusiker, något som musikologen Seija Lappalainen har lyft fram i sin forskning. Rutten från Åbo via Helsingfors och Tallinn till S:t Petersburg tog ännu i början av 1830-talet 12 dagar med ångbåt, men erbjöd lämpliga mellanlandningar. En solist som reste till S:t Petersburg kunde till exempel koppla av i Brunnshusets bad. Om de ansträngda öronen stod ut ackompanjerades vilostunderna av en badhusensemble bestående av tyska professionella musiker.

Bernhard Romberg (1767–1841) var en tysk cellovirtuos och kompositör från en musikerfamilj. Han gjorde karriär i Bonn, Hamburg och Paris, men sedan barndomen åkte han även på konsertturnéer tillsammans med sin far och sin kusin Andreas. Resorna förde Rombergs även till det ryska kejsardömet och S:t Petersburg. Violinisten och kompositören Andreas son Cyprian anslöt sig senare till den ryska hovorkestern. Cyprian var i likhet med Bernhard cellist och dennes elev. Han gav konserter i Helsingfors flera gånger under 1830–1850-talen.

I dödsboet efter Fredrik Pacius, som vitaliserade Helsingfors musikliv ända sedan 1830-talet, ingår ett stort antal verk av Bernhard Romberg. Bland annat spelades Rombergs symfonier i universitetets solennitetssal.

Divertimento över en finsk melodi var uppenbarligen resultatet av Rombergs resa till storfurstendömet. Den publicerades i Leipzig år 1817 under titeln Divertimento sopra un tema finlandico et sueco. På så vis uppmärksammar kompositören den svenskspråkiga miljön och Finlands nyligen genomförda separation från kungariket Sverige. Det är rätt sannolikt att verket framfördes i Åbo innan den tidigare huvudstaden brann år 1827.

I Rombergs musik framträder finska och svenska som teman som är infällda i huvudfåran av det klassisk-romantiska tonspråket. Fokus ligger på flöjtens virtuositet och utsmyckningarna åsidosätter folkmusikens karaktär. Musiken rör sig omväxlande mellan aktiva löpningar, kromatiska suckar, solsken och elegiska nyanser.

Bernhard Henrik Crusells (1775–1838) klarinettkvartett op. 2 (1812) är den tidigaste av kompositörens klarinettkvartetter. Den företräder högklassig klassicism. Den blivande ryska mästarkompositören Mihail Glinka hörde kvartetten som tioåring kort efter att den publicerats och berättade att han den dagen beslutit att ”musiken skulle vara hans själ”.

Ess-durkvartetten inleds i ett kargt landskap, skapat av unisona tonföljder, som får liv av klarinetten. Instrumentet har en klart solistisk roll. Musiken är lätt till sin karaktär, även om genomföringen har karaktär. I den andra satsen rör vi oss i en välsignad frid och klarinettisten och violinisten spelar en duett. Klarinettens känsloutbrott leder till stora registerväxlingar. Den tredje satsens menuett lämpar sig i sin tur för en dans i vackert sommarväder. Det viktigaste är den rytmiska skämtsamheten. I finalen är stämningen festligt och utsmyckningen fartfylld.

Crusell var själv en virtuos klarinettist. Han gjorde karriär i Stockholm, men erkände ännu på äldre dagar sin finländskhet i ett brev till Johan Ludvig Runeberg. Kompositören som föddes i Nystad lämnade som ung Nurmijärvi för att bli volontär vid Sveaborgs fästning utanför Helsingfors. Därifrån fortsatte Crusell till militärmusikkåren i Stockholm. Han antogs som medlem av hovkapellet redan år 1793. Crusell arbetade i hovorkestern fram till år 1834, det vill säga även när den 19-årige Fredrik Pacius anslöt sig till violinsektionen i kapellet.

I Crusells livshistoria betonas förutom den finländska självinsikten även det internationella. I Stockholm undervisades kompositören av Abbé Vogler, som hade vistats en lång tid i Wien. År 1798 gjorde Crusell en studieresa till Berlin och klarinettisten Franz Tauschi, och år 1803 fortsatte han sina studier i Paris för klarinettisten Jean-Xavier Lefèvre och kompositören François-Joseph Gossec. En av Lefèvres kolleger vid konservatoriet i Paris var en viss Bernhard Romberg. I Finland uppträdde Crusell offentligt endast vid ett tillfälle. Under en resa från S:t Petersburg tillbaka till Stockholm uppträdde han i Helsingfors och Åbo i juli 1801.

Jean Sibelius (1865–1957) fick sitt nationella genombrott med Kullervo (1892). Helsingfors orkesterförening, sångsolisterna Emmy Achté och Abraham Ojanperä samt en för konserten sammanställd manskör orsakade skalvet under ledning av kompositören. Dirigenten Robert Kajanus och kritikern Oskar Merikanto sammanfattade mångas känslor när de sa att tonkonsten tagit ett genuint finskt kliv framåt. Det betyder naturligtvis inte att verket hade uppkommit i ett vakuum. Exempelvis var kompositörer som Filip von Schantz, Kajanus, Agnes Tschetschulin, Merikanto och Armas Järnefelt representanter för en levande och aktiv musikkultur. Grundandet av Helsingfors musikinstitut år 1882, lett av Martin Wegelius, innebar en betydande institutionell utveckling.

Efter Kullervo bad Kajanus Sibelius om ett enklare orkesterverk, vilket han ändå inte fick. Sibelius hade studerat i Wien åren 1890–1891 och trivts mycket väl i staden. Det framgår av hans korrespondens att han i Wien skissade förutom Kullervo även ett instrumentalt verk, tänkt som antingen en septett eller oktett. Under bröllopsresan med Aino Järnefelt i Lieksa sommaren 1892 och på hösten i Helsingfors är det möjligt att den symfoniska dikten En saga (1893) utvecklades ur skisserna till kammarmusikverket. Kammarmusikskisserna har aldrig hittats. Den amerikanske klarinettisten Gregory Barrett omarbetade år 2003 uruppförandets version av En saga till en septett.

”Det står på hemlandets mark”, sade Sibelius om En saga till folkmusikforskaren A. O. Väisänen. Till sin sekreterare och biograf Santeri Levas berättade Sibelius i sin tur att verket "omfattar hela min ungdom”. Medan han arbetade med kompositionen sade han att hade ”upplevt många chockerande saker”. Den rastlösa individualpsykologiska känslan, dess knappa finska musikaliska teman och den moderna texturen gör En saga till ett fängslande verk. Den gåtfulla titeln ger musiken en symbolistisk färg.

Justus Pitkänen

Stäng