Flamencofärger under barocken

PROGRAM

Antonio Bertali (1665–1669)
Sonata a 6, d-moll

Maurizio Cazzati (1616–1678)
Ciaccona, D-dur, op. 23

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Mariona

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Colombiana

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Siempre contigo

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Zamba

Antonio Bertali (1665–1669)
Passacaglia ur verket Sonata a 4, d-moll (Partiturbuch Ludwig, 1662)

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Improvisation: Aires de Peteneras

Sefardijuutalainen kansanmusiikki / Alqhai
A la una Yo nací

PAUS

Santiago de Murcia (1673–1739) / Alqhai / Carles Blanch (s. 1993)
Folías gallegas (Codex Saldívar IV)

Trad.
Folía de Espana

Biagio Marini (1594–1663)
Passacalio a 4, g-moll

Henry de Bailly (d. 1637)
Yo soy la locura

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Fandango

Juan Arañés (ca 1580–1649)
Un sarao de la chacona

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Canarios

OM PROGRAMMET

Fahmi Alqhai och Marianna Henriksson, programplanering

Gambavirtuosen Fahmi Alqhai, tillsammans med sångaren Alba Carmona och Accademia del Piacere, tar med sig FiBO på en resa till flamencons värld! Konserter bjuder även på sydeuropeisk hovmusik från 1600-talet.

Alqhai föddes i Sevilla och hans föräldrar har rötter i Syrien och Palestina. Han uppträder som solist och har spelat i ansedda ensembler som Jordi Savalls orkester Hespèrion XXI. Alqhai är grundare och ledare för Accademia del Piacere, som är specialiserad på 1600-talets musik. I fantasin hos denna andalusiska expert på tidig musik smälter flamencons känsla och barockens basso ostinato-figurer elegant samman. Under konserten får vi höra Alqhais arrangemang av flamencomusik, särskilt gjorda för detta samarbetsprojekt.

Antonio Bertali (1605–1669) föddes i Verona och var hovkapellmästare i Wien. I hans sonater hörs både Medelhavets dansanta glöd och polyfona tjusning. Av Maurizio Cazzati (1616–1678), verksam vid de kända hoven i Mantua och Ferrara samt i Bologna, hör vi hans lekfulla variationer för violinduo.

Flamencon började benämnas som en egen genre inom den spansk-romska musiken i slutet av 1700-talet. Andrea Falconieris (1585–1656) Folia-variationer och Juan Arañés (d. 1649) Chacona a la vida bona öppnar ett fönster mot de musikaliska landskapen vid de iberiska hoven. Arañés var dirigent vid den spanska ambassaden i Rom. Falconieri, bördig i Neapel, använde i sitt stycke ett mönster som över hela Europa förknippades med den iberiska halvön.

Längd: 1 tim 30 min (inkl. paus)

FiBO:s konstnärliga planerare Marianna Henriksson håller ett inledningsanförande om konsertens tema i Riddarhuset klockan 18–18.30.

PROGRAMBLADTEXT

Inom konstmusiken ses historisk kontinuitet ofta som en överföring av tekniker, former och verkgenrer från en estetisk miljö till en annan. Termerna levervisserligen ofta vidare först i det skede när de har fått en betydelse som avviker från dess tidigare användning. Arvet från den epok som kallas för barocken omfattar till exempel även centrala orkesterinstrument, det tonala systemet och beskrivande musikaliska gester, dvs. figurer.

Nedskrivna noter har varit konstmusikens sätt att bevaras för historien, men inom folkmusiken är betoningen en annan. Den muntligt och i musicerandet överförda informationen samt den lokala identiteten har varit det centrala – inte nottextens stillbilder och strävan till att smälta samman de olika influenserna i en allmän stil. Det rör sig även om maktförhållanden och bevarandet av skriftliga källor.

Indelningen i folkets, kyrkans och hovets kultur är sist och slutligen konstgjord såväl när det gäller begreppen som på den klingande musikens nivå. Konstmusikens välbärgade institutioner har förevigat drag av folkmusiken, som visserligen på annat håll samtidigt i andra traditioner har utvecklats åt andra håll. Senare har även folkmusiken institutionaliserats. Inspelningsteknologin och informationsförmedlingen har slutligen fört samman alla olika stilgenrer med varandra.

Detta är den jordmån som utgör grunden för gambisten Fahmi Alqhais och Accademia del Piaceres projekt, i vilket flamencon och andra spanska folkmusikstilar möter kompositioner som bygger på barockens basostinaton, dvs. repetitioner av figurer. Sångsolist är Alba Carmona.

Alqhai har skrivit flera nya arrangemang för samarbetet mellan sin egen ensemble och Finländska barockorkestern. Dialogen med flamencon är egentligen naturlig för alla som arbetar med tidig musik. I barockmusikernas praxis gör improvisationen utgående från basprogressioner gränsen mellan nedtecknat och oskrivet material svävande.

*

Hovmusikern Antonio Bertali (1605–1669) gifte sig med sin kollega Maria Toppa i Hofburg i Wien år 1631. Samma år firade även hela staden bröllop. Den blivande kejsaren – Ungerns, Kroatiens och Böhmens kung Ferdinand – gifte sig nämligen med sin kusin Maria Anna av Spanien. Den Habsburgska prinsessans resa från Madrid till Wien tog ett helt år, undvek pesten och gick genom Neapel, Kyrkostaten och Trieste. Även Bertali skrev musik till festligheterna.

Bertali var från Verona, hade spelat i Wien sedan han var 18 år gammal och utnämndes till hovkapellmästare år 1649. I tjänsten skrev han ett tiotal operor men även kyrkomusik i gammal stil. Även flera övriga av hovmusikerna kom från republiken Venedig.

Sonat för sex d-moll (1662) börjar med suckande gester och generalpauser, men därefter ändrar fraserna riktning. Efter Adagiots harmoniska krok går stycket över i imitation. Även flerkörighetsprincipen syns i alterneringen mellan violin och viola. Basostinatot presenteras för i en homofon textur.

Maurizio Cazzatis (1616–1678) variationer för två violiner (1669) är en ciaccona (spanska chacona). Den här instrumentala verkgenren landsteg i Spanien frånkolonierna som en intensiv dans, men förändrades vid hoven till långsammare musik i tretakt över en basfigur. I Cazzatis skälmskt alternerande variationer ger den enkla harmonin och melodierna utrymme för figurering. Variationen uppstår alltid även i musikerns fantasi. En komposition kan vara en nedteckning av en improvisation eller utgöra utgångspunkten för den.

Cazzati främjade violinmusiken i Bologna genom att minska antalet sångare och blåsare i Sankt Petronius basilika och i stället hämta in stråkmusiker. Han hamnade även i konflikt med makthavarna och återvände år 1671 till staden Mantua där han tidigare hade arbetat. Cazzati spred målmedvetet sina kompositioner genom att sälja publikationer i till exempel Venedig. Han blev en av seklets mest publicerade kompositörer.

Flamencokulturen är traditionellt indelad i tre underområden. De är toque dvs. gitarrspelet, cante som är sången samt baile som är dansen. Själva stilens namn kommer från dess historia i den romska kulturen. Man började hänvisa till de spanska romerna med begreppet som betyder flamländsk, eventuellt på grund av de flamländska och tyska nybyggarna som anlände till Sierra Morenas malmrika berg i slutet av 1760-talet. Sociala stridigheter och fördomar gav begreppet en ny innebörd, som involverade även separation och diskriminering.

Inte ens den tidiga flamencon kan begränsas till enbart romernas kultur. Den blev snabbt en del av den spanska konsten, i vars arv förutom olika lokala identiteter och europeiska fenomen även ingick till exempel den arabiska perioden. Konstnärerna brydde sig inte om gränser även om de också övertog och kommenterade stilistiska drag i sin egen verksamhet.

Flamencomusiken nämns för första gången i en skriftlig källa år 1774. Flamencosångernas stoff reste liksom annan musik över oceanerna mot kolonialismens rikedomar och förtryck och återvände till Andalusien i förändrad form.

Även Accademia del Piaceres första egna stycke Mariona behandlar stoff från Sydamerika. Colombiana och Siempre Contigo anknyter till de tidigarebarockstycken genom basostinatot. Sångtextens hjärtesorg får en musikalisk dräkt som utstrålar livslust.

Den smärtsamma Zamba berättar om minnets och glömskans plågor. Rötterna till den argentinska dansen i tretakt finns i den afrikanska befolkningens och ursprungsbefolkningens musik.

*

Antonio Bertalis ödesmättade passacaglia ur sonat för fyra d-moll (1662) domineras av basens enkla gång från en oktav till en annan. Passacaglians (spanska pasacalle) namn hänvisar till att färdas på en väg. Stilen fick sin början i Spanien och blev till en variationsform i Italien.

Aires de peteneras företräder en metrisk flamencotyp som är indelad i tolv slag. Peteneras är förenad med tragiska kvinnoöden. Den smärtfyllda musiken andas stort och berättar om en längtan efter en bättre värld.

A la una yo nací har sefardisk-judiska rötter och berättar på ett underhållande sätt om livets gång och ödets nycker. Den judiska kulturen blomstrade länge under den islamiska perioden under medeltiden tills den trängdes undan. I slutet av 1400-talet utvisade det katolska Spanien de sista judarna som inte hade konverterat till kristendomen.

*

Santiago de Murcia (1673–1739) fick anseende som gitarrist i Madrid och arbetade en kort tid i drottning Maria Luisas tjänst. Drottningen från Savojen var gift med kung Filip V, sonson till Solkungen. Senare arbetade Murcia i tjänst hos adliga men han tillbringade sin ålderdom i fattigdom.

Murcias mest kända publicerade verk hittades under 1900- och 2000-talet i Sydamerika, Mexico och Chile. Codex Saldívar (1732) skiljer sig från de övriga samlingarnas franska influenser. Den innehåller populära melodier från den tidens Spanien, som till exempel variationerna över ett galiciskt tema, Folías Gallega.

Folia utvecklades ur en snabb spansk och portugisisk dans och var barockens mest kända harmonisk-melodiska mönster. Vid hoven blev den snabbt en till stämningen värdig kompositionstyp i tretakt. I den finländska folkmusiken är mönstret känt som fårpolska.

*

Biagio Marini (1594–1663) föddes i Brescia i Norra Italien och dog i Venedig. Han arbetade som violinist i Markuskyrkan i Venedig under Monteverdis tjänstgöringstid, men hann även spela och komponera i flera andra italienska städer och även i Düsseldorf. Passacalio för fyra g-moll (1655) är örongodis både när det gäller harmoni och stämföring. Från de överraskande modulationernas värld går vi över till slutsatser: de lägre stämmorna börjar röra sig samtidigt.

*

Fransmannen Henri de Bailly (ca 1590–1638) tjänstgjorde vid Ludvig XIII:s hov. Efter att kungen gift sig med Filip III:s dotter Anna av Österrike uppstod en spansk inriktning vid hovet. Bailly som var överintendent för kungens kammarmusik var själv sångare. Den medryckande Yo soy la locura bygger på en passacaglia. Sångens text förundrar sig över världens galenskaper. Avsnittet avslutas med en fandango. Skriftliga källor beskriver pardansen sedan början av 1700-talet.

Juan Arañes (ca 1580–1649) arbetade som kapellmästare vid spanska ambassaden i Rom och är delvis ansvarig för att sällsynt spanskt sångmaterial har bevarats. År 1624 publicerades Libro Segundo de tonos y villancicos som presenterar stilar med hundratals år av historia i Spanien och Nya världen. Med sitt satiriska grepp drar Un sarao de la chacona med sig samhällets olika skikt i dansen. Glädjen fortsätter i folkdansen canarios.

Justus Pitkänen
Svensk översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Stäng

Sångtexter

Colombiana
(Mi son que trajo la mar.
Cantes de ida y vuelta)

Señora, ahí está el cochero
que viene muy disgustado
pues dice que lo han mandado
por una carta a Correos,
y le ha parecido muy feo
que le llamen sin galón.

Tristes estilos de amor
la vieja sonanta gime
y una pena negra oprime
la garganta del cantor.

Quisiera, cariño mío,
que tú nunca me olvidaras,
que tus labios con los míos
en un beso se juntaran
y que no hubiera en el mundo
nadie que nos separara.

Ven a mí, cantemos los dos,
porque cantando por colombianas
así se vive la vida mejor.

Zamba para olvidarte

No sé para qué volviste,
si ya empezaba a olvidar.
No sé si ya lo sabrás:
lloré cuando vos te fuiste.
No sé para qué volviste.
Qué mal me hace recordar.

La tarde se ha puesto triste,
y yo prefiero callar:
¿para qué vamos a hablar
de cosas que ya no existen?
No sé para qué volviste.
Qué mal me hace recordar.

¡Qué pena me da
saber que al final
de este amor ya no queda nada!
Solo una pobre canción
da vueltas por mi guitarra.
Y hace rato que te extraña
mi zamba para olvidar.

Mi zamba vivió conmigo
parte de mi soledad.
No sé si ya lo sabrás:
mi vida se fue contigo.
Contigo, mi amor, contigo.
Qué mal me hace recordar.

Mis manos ya son de barro,
tanto apretar el dolor,
y ahora que me falta el sol
no sé qué venís buscando.
Llorando mi amor, llorando,
también olvídame vos.

¡Qué pena me da...

Aires de peteneras

Ábrase el camino de la tierra.
Danos señor el descanso eterno.
Danos la luz perpetua.
De las llamas del demonio,
del abrazo del infierno,
líbranos, Señor.

Mi madre me metió a monja
por heredar de mi dote.
Me cogieron entre cuatro,
me metieron en un coche,
me pasearon por pueblos,
a la una, a las dos y a las tres,
me fui yo despidiendo
de las amigas que tengo.

Quisiera yo renegar
de este mundo por entero.
Volver de nuevo a habitar,
madre de mi corazón,
por ver si en un mundo nuevo
existiera más verdad.

A la una yo nací

A la una yo nací,
a las dos m’engrandecí,
a las tres tuví amante,
y a las cuatro me casí.

Dime niño de dónde vienes,
que te quiero conocer,
y si no tienes amante,
yo te haré defender.

Yéndome para la guerra
dos besos al aire di:
el uno era para mi madre
y el otro era para ti.

Me pararon en la puerta,
me metieron para adentro,
me quitaron gargantillas,
las alhajas de mi cuerpo.

Pero yo no siento más
que me cortaron el pelo,
y en una fuente de oro
a mi padre se lo dieron.

Yo soy la locura

Yo soy la locura,
la que sola infundo
placer y dulzura
y contento al mundo.

Sirven a mi nombre
todos, mucho o poco.
Y no haya hombre
que piense ser loco.

Un sarao de la chacona

Un sarao de la chacona
se hizo el mes de las rosas,
hubo millares de cosas
y la fama lo pregona:
¡A la vida, vidita bona,
vida, vámonos a chacona!

Porque se casó Almadán
se hizo un bravo sarao,
danzaron hijas de Anao
y los nietos de Milán.
Un suegro de don Beltrán
y una cuñada de Orfeo,
comenzaron un guineo
y acabólo una macona,
y la fama lo pregona:
¡A la vida, vidita bona,
vida, vámonos a chacona!

Salió la zagalagarda
con la mujer del enclenque
y de Zamora el palenque,
con la pastora Lisarda.
La mezquina doña Albarda
trepó con paso [a] Gonzalo
y un ciego dio con un palo,
tras de la braga lindona
y la fama lo pregona:
¡A la vida, vidita bona,
vida, vámonos a chacona!

Colombiana
(Mina klanger havet förde med sig.
Cantes de ida y vuelta)

Min fru, här har Ni kusken,
han kommer väldigt förtretad,
han säger att han fått befallning
om att posta ett kort
och han tycker det är fult,
att bli kallad på utan ersättning.

Sorgsna sätt att älska
den gamla gitarren klagar
och en svart smärta pressar samman
sångarens strupe.

Älskade, jag skulle önska
att du aldrig glömde mig,
att dina läppar och mina
skulle förenas i en kyss
och att ingen i världen
kunde skilja oss åt.

Kom till mig, låt oss sjunga tillsammans,
för när man sjunger colombianas
känns livet skönare att leva.

Zamba

Jag vet inte varför du återvände,
om jag redan började glömma.
Jag vet inte om du redan vet det:
jag grät när du gav dig av.
Jag vet inte varför du återvände.
Det gör ont att minnas.

Eftermiddagen har blivit sorgsen
och jag föredrar att tiga:
Varför ska vi tala om saker
som inte längre finns?
Jag vet inte varför du återvände.
Det gör ont att minnas.

Det smärtar mig så
att veta – slutligen
finns inget kvar av denna kärlek!
Bara en futtig sång
snurrar runt i min gitarr.
Och sedan länge saknar jag dig,
min zambasång för att glömma.

Min zamba levde med mig
som en del av min ensamhet.
Jag vet inte om du redan vet det:
mitt liv gav sig av med dig.
Med dig, min älskade, med dig.
Det gör ont att minnas.

Mina händer känns som lera
av att pressa samman smärtan så,
och nu när jag inte längre har en sol
vet jag inte vad ni letar efter.
Gråt du, min älskade, gråt,
glöm bort mig likaså.

Det smärtar mig så...

Aires de peteneras

Låt jordens väg öppna sig.
Ge oss, Herre, den eviga vilan.
Skänk oss oavbrutet ljus.
Från demonernas lågor,
ur helvetets famn,
frigör oss, Herre.

Min mor lät mig bli nunna
för att få ärva min hemgift.
Fyra av dem tog fångade mig,
placerade mig i en vagn,
och körde mig runt i byarna,
först en, sedan två, sedan tre,
och jag tog farväl
av alla vänner jag har.

Jag skulle gärna säga adjö till
hela denna värld.
Och återvända på nytt,
kära mor,
för att se om det i en ny värld
fanns mera sanning.

A la una yo nací

Klockan ett föddes jag,
klockan två växte jag,
klockan tre hade jag en älskare,
klockan fyra gifte jag mig.

Säg mig, mitt barn, var kommer du ifrån,
jag vill lära känna dig,
och om du inte har en älskare
ska jag försvara dig.

När jag gick ut i kriget
kastade jag två kyssar ut i luften:
en åt min mor
och en annan åt dig.

De stoppade mig vid dörren
och ledde mig in,
de tog av mig mina halskedjor,
juvelerna på min kropp.

Men nu känner jag inget längre,
för de skar av mig håret,
och på ett fat av guld
gav de det åt min far.

Yo soy la locura

Jag är galenskapen,
den som ensam ingjuter
njutning och sötma
och förnöjsamhet i världen.

Tjäna mitt namn,
alla, många eller få,
och ingen människa kommer längre
att tänka att hen är galen.

Un sarao de la chacona

En nattlig chacona-fest
ordnades i rosornas månad,
där hände tusentals saker
och ryktet skallar vitt och brett:
Till livet, till det goda livet,
låt oss dansa chacona!

När Almadán gifte sig
ordnades en finfin nattlig fest,
och Danaos döttrar dansade,
liksom Miláns barnbarn.
Don Beltráns svärfar
och Orfeus svägerska
inledde en guineo-dans
och avslutade med en macona,
och ryktet skallar vitt och brett:
Till livet, till det goda livet,
låt oss dansa chacona!

Och herden dansade
med den sjuke mannens fru
och en från arenan i Zamora
med herdeflickan Lisarda.
Den småsinta fru Albarda
steg fram med Gonzalo
och en blind man med sin käpp
bakom en riktig skönhet,
och ryktet skallar vitt och brett:
Till livet, till det goda livet,
låt oss dansa chacona!

Svenska översättningar:
Tove Djupsjöbacka

Stäng

UPPTRÄDANDE

Alba Carmona flamencosång

Fahmi Alqhai viola da gamba

Accademia del Piacere

Finländska barockorkestern (FiBO)

KONSERTINFO

Det är tillåtet att fotografera under applåderna och eventuella extranummer. Dela gärna bilderna på sociala medier. Kom också ihåg att tagga oss!

KOMMANDE KONSERTER

Tor 20.11.2025 kl. 19
Rådhuset, Tavastehus
Musiikkia linnassa

Fre 21.11.2025 kl. 19
Riddarhuset, Helsingfors
Riddarhusets residensserie

Lör 22.11.2025 kl. 17
Nigulisten museo, Tallinna

Concerto grosso x 6

Sex synvinklar på barockens prakt

Händel–Geminiani–Muffat–Locatelli–Corelli

Tor 18.12.2025 kl. 18
Järvenpää-talo, Järvenpää

Lör 20.12.2025 kl. 15
Askolan kirkko, Askola
AUF-yhteistyö

Sön 21.12.2025 kl. 18
Riddarhuset, Helsingfors
Riddarhusets residensserie

Fransk julnatt

Musik från Paris kapell under 1600-talet

Charpentier–Daquin–Dandrieu

Sön 22.2.2026 kl. 15
Musikhuset, Helsingfors
Serien Europeiska toppkörer

Dixit Dominus och Te Deum

En körmusikfest

Händel–Charpentier–Vivaldi

KONTAKTUPPGIFTER

FINLÄNDSKA BAROCKORKESTERN (FiBO)

Byavägen 27 A 3
00320 Helsingfors

p. 040 821 0651
toimisto@fibo.fi

BILJETTFÖRFRÅGNINGAR
lippu@fibo.fi

FinnishBaroqueOrchestra
YouTube

@Fibo6thfloor
Instagram

finnish_baroque_orchestra

Flamencofärger under barocken

Gäster från Andalusien

PROGRAM

Antonio Bertali (1665–1669)
Sonata a 6, d-moll

Maurizio Cazzati (1616–1678)
Ciaccona, D-dur, op. 23

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Mariona

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Colombiana

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Siempre contigo

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Zamba

Antonio Bertali (1665–1669)
Passacaglia ur verket Sonata a 4, d-moll (Partiturbuch Ludwig, 1662)

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Improvisation: Aires de Peteneras

Sefardijuutalainen kansanmusiikki / Alqhai
A la una Yo nací

PAUS

Santiago de Murcia (1673–1739) / Alqhai / Carles Blanch (s. 1993)
Folías gallegas (Codex Saldívar IV)

Trad.
Folía de Espana

Biagio Marini (1594–1663)
Passacalio a 4, g-moll

Henry de Bailly (d. 1637)
Yo soy la locura

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Fandango

Juan Arañés (ca 1580–1649)
Un sarao de la chacona

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Canarios

OM PROGRAMMET

PROGRAMBLADTEXT

Sångtexter

UPPTRÄDANDE

KONSERTINFO

KOMMANDE KONSERTER

Concerto grosso x 6

Fransk julnatt

Dixit Dominus och Te Deum

KONTAKTUPPGIFTER

Ge feedback på det digitala programbladet

Flamencofärger under barocken

Gäster från Andalusien

PROGRAM

Antonio Bertali (1665–1669) Sonata a 6, d-moll

Maurizio Cazzati (1616–1678) Ciaccona, D-dur, op. 23

Fahmi Alqhai (f. 1976) Mariona

Fahmi Alqhai (f. 1976) Colombiana

Fahmi Alqhai (f. 1976) Siempre contigo

Fahmi Alqhai (f. 1976) Zamba

Antonio Bertali (1665–1669) Passacaglia ur verket Sonata a 4, d-moll (Partiturbuch Ludwig, 1662)

Fahmi Alqhai (f. 1976) Improvisation: Aires de Peteneras

Sefardijuutalainen kansanmusiikki / Alqhai A la una Yo nací

PAUS

Santiago de Murcia (1673–1739) / Alqhai / Carles Blanch (s. 1993) Folías gallegas (Codex Saldívar IV)

Trad. Folía de Espana

Biagio Marini (1594–1663) Passacalio a 4, g-moll

Henry de Bailly (d. 1637) Yo soy la locura

Fahmi Alqhai (f. 1976) Fandango

Juan Arañés (ca 1580–1649) Un sarao de la chacona

Fahmi Alqhai (f. 1976) Canarios

OM PROGRAMMET

PROGRAMBLADTEXT

PROGRAMBLADTEXT

Sångtexter

Sångtexter

UPPTRÄDANDE

Alba Carmona flamencosång

Fahmi Alqhai viola da gamba

Accademia del Piacere

Finländska barockorkestern (FiBO)

KONSERTINFO

KOMMANDE KONSERTER

Concerto grosso x 6

Fransk julnatt

Dixit Dominus och Te Deum

KONTAKTUPPGIFTER

Ge feedback på det digitala programbladet

Antonio Bertali (1665–1669)
Sonata a 6, d-moll

Maurizio Cazzati (1616–1678)
Ciaccona, D-dur, op. 23

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Mariona

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Colombiana

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Siempre contigo

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Zamba

Antonio Bertali (1665–1669)
Passacaglia ur verket Sonata a 4, d-moll (Partiturbuch Ludwig, 1662)

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Improvisation: Aires de Peteneras

Sefardijuutalainen kansanmusiikki / Alqhai
A la una Yo nací

Santiago de Murcia (1673–1739) / Alqhai / Carles Blanch (s. 1993)
Folías gallegas (Codex Saldívar IV)

Trad.
Folía de Espana

Biagio Marini (1594–1663)
Passacalio a 4, g-moll

Henry de Bailly (d. 1637)
Yo soy la locura

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Fandango

Juan Arañés (ca 1580–1649)
Un sarao de la chacona

Fahmi Alqhai (f. 1976)
Canarios